Det har varit ett par tuffa dagar efter helgens krogbesök. Jag hade hur roligt som helst på Harrys i lördags men dagarna nu efteråt har inte varit på topp. När jag vaknade upp på söndagen tänkte jag att jag hade den värsta bakishuvudvärken genom tiderna. Jag lovar, ingan har någonsin upplevt en sådan brutal bakishuvudvärk! I övrigt mådde jag bra. Ingen illamående eller någon annan typisk bakissymtom. Huvudvärken höll dock i sig och fortfarande idag har jag ont i huvudet. Det har avtagit en aning men det gör fortfarande ont och jag tänker att en bakishuvudvärk som håller i sig i tre dagar finns inte. Det går liksom bara inte. Plötsligt minns jag (i mellan alla minnen med norska mexikaner, mustascher, sombreros och drinkar) hur Max och jag skallas något brutalt. Svårt att förklara men helt jävla brutalt var det i alla fall. Självklart av misstag och av dålig avståndsbedömning från min sida. Mådde, trots omständigheterna under kvällen, väldigt bra och hade inte en smula ont förrän dagen efter. Så nu ligger man antagligen med en mindre hjärnskakning på skallen. Livet kunde varit lite bättre om man säger så.